Älskling, jag fattar inte att jag aldrig mer kommer få se dig. Aldrig mer få klappa dig. Aldrig mer få hålla dig i
min famn. Aldrig mer leta efter dig på kvällarna. Aldrig mer vara orolig över att du ska rymma.
Jag förstår inte att jag aldrig mer kommer få se min underbara, vackra, söta, snälla, busiga kanin. Aldrig aldrig mer. Jag förstår inte. Du kommer aldrig att sitta där när jag kommer hem, du kommar aldrig mer att sitta där med dina busiga öron. Ett uppåt och ett neråt.Jag saknar dig så sjukt sjukt sjukt mest! Alla gånger du och Morris har tröstat mig när jag varit ledsen. Alla gånger jag letat efter dig och gråtit för att jag inte trott du ska komma tillbaka, men det har du alltid gjort dagen efter. Men den här gången har det gått en vecka. Jag minns när vi kom hem efter att ha köpt dig, då var det sent på kvällen och vi bara släppte er dig i morris hage och bur, på morgonen när vi kom ut så satt du där utanför i hagen med istappar i öronen, du hade inte fått komma in på hela natten... så sött! Me nu kommer ja aldrig mer få se när du och morris bråkar, vilket brukar gå till att du hoppar runt i hela buren och är helt vild, och morris biter dig för att du typ hoppar över honom.Men nu kommer jag aldrig att få se den busigaste kaninen i världen igen. Aldrig mer. Jag kommer ihåg typ första gången du rymde, då var jag jääte ledsen, jag och mamma gick runt och letade efter dig och sen såg vi dina öron stick ut under en bil. Jag önskar att jag kunde få se dina öron under en bil när jag går förbi... Men jag kommer aldrig sluta hoppas, aldrig aldrig sluta hoppas att när jag vaknar på morgonen eller kommer hem på eftermiddagen, att du då ska sitta ute i trädgården. Jag skulle fan göra allt för att den drömmen skulle bli sanning. Men jag antar att den aldrig kommer att bli de. Men jag kommer aldrig sluta att hoppas. Jag kommer aldrig sluta att drömma om dig på nätterna, aldrig sluta att tänka på dig när jag ska sova, eller när jag ser morris, då tänker jag att där brevid honom skulle min adra kanin ha suttit. Suttit, nja snarare hoppat runt. Du kan ju aldrig sitta still. Jag kommer inte sluta att tänka på dig förän jag dör, för då
kanske jag kommer upp til himmelen, där du väntar på mig. Jag längtar fan till den dagen. Gumman ingen kommer någonsin att förstå vad du betyder för mig. Ingen. Kanske morris, han mår inte bra, det märker man, han är likadan som när ida dog. Bara sitter. Är sur. Och saknar dig något otroligt. Du var ju de enda han hade, och ha den enda du hade. Det finns ju inga andra kaniner här. Jag har ju andra människor iallafall. Men han har ingen. Baara mig och mamma men liksom, det blir ju inte detsamma. Måne, kom ihåg att jag aldrig kommer
att glömma dig. Jag älskar dig mest bäbis. Du betyder allt!
Nu behöver jag iallafall inte vara rädd för att jag ska förlora dig, det har jag ju redan gjort...



♥ Jag förstår inte att jag aldrig mer kommer att få se dig ♥